Men nu sitter jag här hemma i soffan och ska titta på OS finalen mellan Canada - USA.
Jag förundras lite över mitt tankesätt ibland, framförallt hur jag svajjar emellan känslor.
Hur jag ena stunden tycker att ett arbete är det mest sämsta, värdelösa, innehållsfattiga och som inte ger mig ett skit. Som i andra sekunden är det jag älskar, tycker är underbart, ger mig så otroligt mycket och att jag växer enromt som människa. Varför känner man så?
Denna helg så har det gått ifrån både det ena till det andra. Tycker det är otroligt intressant när äldre sitter och berättar historier om hur deras liv har sett ut.
Allt ifrån utedass - hembrännt - danser upp på backen. Där satt dom på utedasset i - 30 grader,
-" Int satt ma där nå´lången stunn ske du tro, ma höll på å frys rumpa tå sig, men ma va ju gla att man fick gå å skit!"
Sen berättade en tant om hur hon smet ut på utedasset som 14 åring, lurade sin mamma att hon hade magsjuka, för att springa runt ladugården över läggdan, upp för backen, in på dansgolvet, dansa en dans, springa tillbaka hem, vara inne i 20 minuter och tillbaka till dasset för att sedan göra om samma rutt.. Haha som jag skrattade åt hennes inlevelse till att berätta hela historien!
Sådana här saker kan göra det så oerhört roligt att arbeta med äldre.
Men stressen, tjatet gör mig tokig!
Ska se till det jag tycker är positivt istället, men det är inte lätt när man jobbar, är trött och sliten.. Jaja, nog prat om detta.. Bara två dagar kvar nu, sedan är jag ledig i två dagar. JIPPIE!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar