Tänk tänk!

Ligger i soffan på jobbet och gör så lite som möjligt, ligger och funderar på vad jag ska göra av livet. Varför kan jag inte bara ta dagen som den kommer? Varför har jag så höga krav på mig själv? Jo, för att jag vill lyckas!

Sanningen är att jag kommer att lyckas, men kan inte bara någon skicka ett brev till mig och berätta vad jag ska utbilda mig till? Varför måste man bestämma sånt själv??

Nåväl, åter till verkligheten. Jag ber en bön och hoppas att ovädret ger med sig tills imorogn när vi ska bila ner till Stockholm. Är ju fruktansvärt jobbigt att köra i totalt kaos, och stockholmare kan faktiskt inte köra bil i snökaos likabra som vi kan. Det är fakta!!

Men jag längtar tills vi är framme och kan koppla av.. Lägga oss på hotellrummet med lite bubbel och bara skratta hela jäkla helgen!