Vad händer egentligen?
Jag är så brydd på mig själv så att egentligen tänker jag bara skratta istället för att grina.
Eller jag vet inte om jag vill grina eller skratta.
Ibland blir jag så förvånad att det man absolut inte trodde skulle hända, händer.
Men det är kanske det som är tjusningen med livet?
Jag sitter lugnt i båten och ser vad som blir av och inte helt enkelt..
Jag vet iallafall att känslor gör en jävligt förvirrad och konstig!
måndag 15 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar